måndag 19 november 2007

Med smicker kan man komma långt, men med hot kan man komma längre

Nu har det smickrats, bönats, skällts och hotats. Ers Majonäs Konungen tycks som uppsugen i de högre sfärerna. Eller möjligen nerdråsad i de lägre. Det är sannerligen ingen ordning på den här Ers Majonäsen, så mycket kan man konstatera. Att så helt och hållet låta sitt känsliga känsloliv styra över de krafter som i sin tur ska styra ett kungadöme är riskabelt, om inte rent olämpligt.
Till Kungens försvar ska dock anföras det faktum att Kungen varit lite uppslukad av en ny utbildning ( den trehundrafyrtionionde i ordningen), färdigställandet av en roman av det mer seriösa slaget och inte minst firandet av bemärkelsedag av besynnerligt högt tal. Det vill säga siffertal. Ålder även kallat.

Kungen har således haft liten tid att ägna åt styret av det förtjusande lilla riket, och ett och annat har också hänt som Kungen inte haft en kunglig aning om. Livmedicus von Weltschmerz har pryglats på stadens torg uppspänd på en midsommarstång efter att ha funnits skyldig till konspirationer mot Kungen herself. Von Weltschmerz lär ha varit i kontakt med Strix television och förhandlat om rättigheter att sända en dold dokusåpa från slottet. Den skulle ha hetat Big King. Likt en Ozzy Osborne skulle Kungens liv hängas ut till världens beskådan, med den skillnaden att Kungen skulle förbli ovetande om detta. Hovmarsalk Andersson var den som upptäckte spektaklet och han har nu belönats med tre chokladkartonger och två pavor rödtjut av finare märke. Efter detta befinner sig Kungen i ett tillstånd av chock och två gråsparvar har fått räddats ur Kungens numera vidöppna kungliga gap.

När Kungen har hämtat sig från både det ena och det andra så kanske hon återfår den kungliga talförmågan och återkommer lite oftare. Om inte får hon väl sitta där på sin kammare och gråta över de flyende horderna av forna medborgare som flyr undan tråkighetsdöden i kungariket Megalomanienborg.

That´s all for now, folks. Over and out.