Ja, här doftar övergivet slott minsann. Unket och instängt.
Regenten flydde till verklighetsvärlden och tycks ha fastnat där.
I väntan på bättre, eller möjligen sämre, tider har regenten bett mig att lägga ut en stunds förströelse av musikaliskt slag.
Och byter man ut "he" mot "she" och "Kiiiiiing Creole" mot "Fröööööken Kung", så kan man nästan se det som en hyllningssång till kungen själv.
tisdag 23 september 2008
lördag 14 juni 2008
Multipla personligheter
Är det möjligt för en eskapist och en realist att samexistera i harmoni? Jag är beredd att undersöka saken och träffas numera även HÄR.
Må löven falla lätt på era huvuden denna sommar.
Er Kluvna Kunglighet som av nöden tvingats in i verklighetsvärlden
Må löven falla lätt på era huvuden denna sommar.
Er Kluvna Kunglighet som av nöden tvingats in i verklighetsvärlden
lördag 17 maj 2008
Återuppstånden, nätt och jämnt
Först och främst ska jag be att få adressera rikets riddare numero uno, Wassen, och ännu en gång böja den kungliga knoppen till marken för din värmande omtanke! Tack!!
Men jodå, denna konungska lever. Men det är som sagt nätt och jämnt. För ty det är ett tröttsamt göra att vara människa på denna jord. Och jag är redan utled och till döden trött.
Man kan inte läsa tidningar längre, där ryms bara snaskiga sensationer och skvaller skrivet av s.k journalister som inte ens kan stava.
Man kan inte se på TV längre. Där sitter numera bara dårar och pratar nonsens och mediekåta illitterater som är kända endast för sin mediekåthet, typ Alex Schulman, tillbeds som den nya tidens experter på vad fan som helst.
För att inte tala om Mr Egghead himself, statsministern. I sitt palats i nollåta-land sitter han bland sina fuskande gelikar och dömer ut svenska folket som en samling slöa fuskare. Alltmedan han med sin giriga näve tar från de fattiga och ger till de rika. Och alla företagare som röstade på honom och känner sig svikna kan jag dessvärre inte känna något större medlidande med.
Och hur kommer det sig egentligen, att det ALDRIG finns pengar när det handlar om gamla, sjuka, barnomsorg eller arbetslösa.
Men ALLTID när det handlar om bonusar till statliga VD:ar, vägbyggen och sportevenemang.
Varför är det bara idioter som ids ägna sig åt politik??!
Och jag sätter en hel månads a-kassa på att den som räknat ut att bensinen bör höjas till det dubbla lever i Stockholm och har en fet lön och lika gärna kan klara sig utan sin stadsjeep, om det kniper. Har tanken föresvävat dem att i Sveriges långa land lever de flesta människor på landet eller i småorter och skulle bensinen höjas till det dubbla skulle miljontals människor få lämna sina hem för en kollektiv invadering av städer som har kollektivtrafik. Och detta för att Sverige, vars sammanlagda utsläppsnivåer förmodligen är under en medelstor Amerikansk stads, ska gå i bräschen för miljöansvar. Och borta i George Bush-land skrattar man så man gör i brallan åt att lilla Sverige som utgör en flugfjärt i rymden på alla tänkbara plan ska ta ensamt ansvar för planetens alla idiotiska och hänsynslösa stater.
Det fanns en gång ett ord som hette rimligt...
(Och nej, jag har själv ingen bil och har inte haft på åtskilliga år. Jag slutade köra bil när jag började samla på studielån.)
Och svennarna gnäller på blattarna. Och blattarna på svennarna. Den ena skocken är utan framtid och berövade på sin historia, den andra känner sig fråntagna det som var deras. Och mellan dessa läger slits viljan till förståelse mitt itu.
Nej, fy för den lede.
Jämmer och elände har fått sällskap av dumhet och dårskap. Och aldrig har min längtan efter den öde ön varit större. Jag är trött på människorna. Trött på den så kallade civilisationen. Det räcker inte längre med ett eget kungarike.
Jag vill ha en egen planet. Minst.
Men jodå, denna konungska lever. Men det är som sagt nätt och jämnt. För ty det är ett tröttsamt göra att vara människa på denna jord. Och jag är redan utled och till döden trött.
Man kan inte läsa tidningar längre, där ryms bara snaskiga sensationer och skvaller skrivet av s.k journalister som inte ens kan stava.
Man kan inte se på TV längre. Där sitter numera bara dårar och pratar nonsens och mediekåta illitterater som är kända endast för sin mediekåthet, typ Alex Schulman, tillbeds som den nya tidens experter på vad fan som helst.
För att inte tala om Mr Egghead himself, statsministern. I sitt palats i nollåta-land sitter han bland sina fuskande gelikar och dömer ut svenska folket som en samling slöa fuskare. Alltmedan han med sin giriga näve tar från de fattiga och ger till de rika. Och alla företagare som röstade på honom och känner sig svikna kan jag dessvärre inte känna något större medlidande med.
Och hur kommer det sig egentligen, att det ALDRIG finns pengar när det handlar om gamla, sjuka, barnomsorg eller arbetslösa.
Men ALLTID när det handlar om bonusar till statliga VD:ar, vägbyggen och sportevenemang.
Varför är det bara idioter som ids ägna sig åt politik??!
Och jag sätter en hel månads a-kassa på att den som räknat ut att bensinen bör höjas till det dubbla lever i Stockholm och har en fet lön och lika gärna kan klara sig utan sin stadsjeep, om det kniper. Har tanken föresvävat dem att i Sveriges långa land lever de flesta människor på landet eller i småorter och skulle bensinen höjas till det dubbla skulle miljontals människor få lämna sina hem för en kollektiv invadering av städer som har kollektivtrafik. Och detta för att Sverige, vars sammanlagda utsläppsnivåer förmodligen är under en medelstor Amerikansk stads, ska gå i bräschen för miljöansvar. Och borta i George Bush-land skrattar man så man gör i brallan åt att lilla Sverige som utgör en flugfjärt i rymden på alla tänkbara plan ska ta ensamt ansvar för planetens alla idiotiska och hänsynslösa stater.
Det fanns en gång ett ord som hette rimligt...
(Och nej, jag har själv ingen bil och har inte haft på åtskilliga år. Jag slutade köra bil när jag började samla på studielån.)
Och svennarna gnäller på blattarna. Och blattarna på svennarna. Den ena skocken är utan framtid och berövade på sin historia, den andra känner sig fråntagna det som var deras. Och mellan dessa läger slits viljan till förståelse mitt itu.
Nej, fy för den lede.
Jämmer och elände har fått sällskap av dumhet och dårskap. Och aldrig har min längtan efter den öde ön varit större. Jag är trött på människorna. Trött på den så kallade civilisationen. Det räcker inte längre med ett eget kungarike.
Jag vill ha en egen planet. Minst.
lördag 22 mars 2008
Den sanna berättelsen
I tidernas begynnelse skickades en liten kung av de stora stygga skäggmännen ut i vassen. Höjden av taskighet skulle man kunna säga.
Men tji fick de. Ty en godhjärtad dam fann det lilla kungaknytet och det stod inte långt efter som det lilla knytet hade lärt sig att både gå på vattnet och dela det, att hela di sjuke och att lära ett dussin andra sina tricks.
Den lilla kungen växte så upp under elände och bedrövelser och en och annan solglimt. Diverse rykten florerade på bygden - kungen var inte riktigt normal, inte riktigt klok och inte visste man egentligen vem som var far te´na. Och det var nåt skumt med alla de där som slängde sina kryckor och började gå.
En dag fick hon en sticka i sitt öga och sa som av en ingivelse från högre makter: man ser lättare stickan i sin nästas öga, än bjälken i sitt eget.
Det är ju lätt för dig att säga, sa Judas som satt där med en bjälke i sitt. Han var en dålig snickare. Riktigt dålig.
Det kom sig i varje fall till slut så illa att kungen slogs ihjäl. Folk var trötta på det där martyrskapet. Det påminde dem alltför mycket om saker de inte ville kännas vid. Det var bra mycket roligare att sätta på sin grannes fru, att stjäla på marknaden, att äta så man sprack och att inte göra ett jävla dugg när man kände för det. Det fanns ett ord för såna som hon - glädjedödare. Eller pretto, för all del.
Så folket slog ihjäl kungen till hälften innan de hängde upp henne på ett kors. Där fick hon hänga och skämmas sina sista flämtande timmar i livet. Sedan begravde de henne innan de hade stor fest för att fira att de slapp den där eländiga samvetesmänniskan.
Men så hände det som ingen hade räknat med, eller hoppats på. Det blev påsk, och likt ett kyckling som kläcks ur sitt ägg vaknade kungen från de döda. Hon rullade bort stenen som täckte hennes grav och tittade strax därefter ut mot en ny dag. Skam den som ger sig, tänkte hon och klev ut genom öppningen.
Och folket som sett det hela de skyndade till och bara för att de hade insett att de var ena riktigt räliga bondlurkar så var de så fyllda av ånger att de slickade marken framför henne.
Kungen som var riktigt sur över det som hänt kliade sig i huvudet ett tag och det stod inte långt efter som hela den markslickande pöbeln föll till backen för att de inte längre kunde stå, och i sina händer hade de alla ett varsitt par kryckor.
-Tror ni mig nu då, era ärthjärnor, sa kungen och styrde stegen mot ett påsköppet chocolaterie.
Alla eventuella likheter med andra sagor är helt slumpartade och kan på intet vis lastas författaren. Eventuella dödshot undanbedes vänligt men bestämt.
Men tji fick de. Ty en godhjärtad dam fann det lilla kungaknytet och det stod inte långt efter som det lilla knytet hade lärt sig att både gå på vattnet och dela det, att hela di sjuke och att lära ett dussin andra sina tricks.
Den lilla kungen växte så upp under elände och bedrövelser och en och annan solglimt. Diverse rykten florerade på bygden - kungen var inte riktigt normal, inte riktigt klok och inte visste man egentligen vem som var far te´na. Och det var nåt skumt med alla de där som slängde sina kryckor och började gå.
En dag fick hon en sticka i sitt öga och sa som av en ingivelse från högre makter: man ser lättare stickan i sin nästas öga, än bjälken i sitt eget.
Det är ju lätt för dig att säga, sa Judas som satt där med en bjälke i sitt. Han var en dålig snickare. Riktigt dålig.
Det kom sig i varje fall till slut så illa att kungen slogs ihjäl. Folk var trötta på det där martyrskapet. Det påminde dem alltför mycket om saker de inte ville kännas vid. Det var bra mycket roligare att sätta på sin grannes fru, att stjäla på marknaden, att äta så man sprack och att inte göra ett jävla dugg när man kände för det. Det fanns ett ord för såna som hon - glädjedödare. Eller pretto, för all del.
Så folket slog ihjäl kungen till hälften innan de hängde upp henne på ett kors. Där fick hon hänga och skämmas sina sista flämtande timmar i livet. Sedan begravde de henne innan de hade stor fest för att fira att de slapp den där eländiga samvetesmänniskan.
Men så hände det som ingen hade räknat med, eller hoppats på. Det blev påsk, och likt ett kyckling som kläcks ur sitt ägg vaknade kungen från de döda. Hon rullade bort stenen som täckte hennes grav och tittade strax därefter ut mot en ny dag. Skam den som ger sig, tänkte hon och klev ut genom öppningen.
Och folket som sett det hela de skyndade till och bara för att de hade insett att de var ena riktigt räliga bondlurkar så var de så fyllda av ånger att de slickade marken framför henne.
Kungen som var riktigt sur över det som hänt kliade sig i huvudet ett tag och det stod inte långt efter som hela den markslickande pöbeln föll till backen för att de inte längre kunde stå, och i sina händer hade de alla ett varsitt par kryckor.
-Tror ni mig nu då, era ärthjärnor, sa kungen och styrde stegen mot ett påsköppet chocolaterie.
Alla eventuella likheter med andra sagor är helt slumpartade och kan på intet vis lastas författaren. Eventuella dödshot undanbedes vänligt men bestämt.
torsdag 13 mars 2008
Kungen tar plats i den mediala biktstolen
Eftersom det numera är så populärt att använda medierna som sin privata biktstol och bekänna också de mest obekännbara brott skall även Fröken Kung för en stund hänge sig åt detta katolska nöje.
Den mänskliga vikten är av vikt. Så även den kungliga. Jakten på kalorier är emellertid inte på långa vägar så rolig som jakten på kungliga fasaner, eller för den delen jakten på gossar att nypa i baken.
Icke desto mindre finns det en sak som mänskliga, men också kungliga, hjärnor tarvar mer än annat. Kolhydrater! Får hjärnan välja så är det inte svårare än så - allt annat än just kolhydrater går FETBORT.
Och här kan man säga att den moderna mänskliga, men också den mer omoderna kungliga, hjärnan hamnar i ett moment 22 av sällan skådat slag.
För vem vill väl inte hävda att den är en person styrd av vårt enda, och förvisso bättre eller sämre fungerande, tankeorgan?
Vem vill tillstå att den hellre styrs av simpla hormoner till exempel?
Vår kultur har lärt oss att lyssna till förnuftet. Förnuftet finner vi inte i hjärttrakten och ej heller i våra fortplantningsorgan. Det har vi också lärt oss, i alla fall de flesta av oss.
Århundraden av förnuftsmässigt framforskad kunskap har lärt oss att förnuftet härstammar ur - ja, vad då, om inte HJÄRNAN.
Men den mänskliga hjärnan, och dessvärre även den kungliga, har alltsedan industrialismens intåg kidnappats av sockret - födoämnenas Machiavelli. Med den påföljden att hjärnan numera är för upptagen med att hitta kolhydrater för att ägna sig åt något mänskligt evolutionerande.
Homo sapiens sockergris.
Det är så man framledes kommer att beteckna den art som ligger bakom magiska under så som svampen i Örebro, trollet i Årjäng, pizzerian i Grängesberg, Fågelmannen i Arvika, flygplatsen i Sturup och toalettpapperfabriken i Lilla Edet.
Homo sapiens sockergris.
Gone are the golden days of being högst upp i näringskedjan.
Och nu till bekännelsen.
Läs den gärna högt, så som Hans Vilnius skulle ha läst den.
Året var tvåtusenåtta. Det var vår, fast det skulle vara vinter. Fast ändå var det inte vår. Men det var inte vinter, ej heller höst. Men det är föga tröst.
Tiden var urled och Kungen var på glid.
Det var sedan länge inte bara det kungliga sinnet som vägde tungt.
Den kungliga vågen i riket Megalomanienborg hade sedan en tid tillbaka knorrat en hel del under kungens tyngd.
Men sällan har världen skådat en mer viljestark monark.
Det kunde gå nästan en hel dag som hon höll sig till den slanka regimen.
Men denna dag, denna eländigt regniga dag i nådens år tvåtusenåtta - denna dag kunde man se en strid utan motstycke utspela sig på det kungliga slottet i riket Megalomanienborg. Slaget vid Hastings kan tyckas en flugfjärt i rymden jämfört med detta nämligen.
Den ståndaktiga kungen som i flera timmar hade avhållit sig från att följa sin hjärnas bönande om kolhydrater övermannades då hon satt vid sin skrivpulpet i färd med tungt hjärnarbete, av sockerdjävulen själv.
Hin håle sweet tooth.
Kungen kämpade för sitt liv och den rasande besten hade borrat in sina huggtänder i den arma monarkens hals. Dess illvilliga tentakler hade genom öronen trängt djupt in i reptilhjärnan på kungen, och väl därinne var det ingen match.
Efter en blodig kamp såg man kungen likt en robot gå till köket för att där bläddra bland kokböckerna på jakt efter kladdkakereceptet. Man kunde ana sig till att detta recept hade fingrats på både en, två och femhundra gånger. Det hade för övrigt alla de andra böckerna som började på chok- och slutade på -lad också.
Men likt en svan i en hönsgård stod den där - en helt och hållet ofingrad bok. Stephan Rössners Kloka recept. Har jag en sådan bok, tänkte Kungen och kliade sig i det kungliga håret.
Och där har vi den kungliga bekännelsen - Kungen äger böcker som hon inte ens vet om.
Vet skäms!
Den mänskliga vikten är av vikt. Så även den kungliga. Jakten på kalorier är emellertid inte på långa vägar så rolig som jakten på kungliga fasaner, eller för den delen jakten på gossar att nypa i baken.
Icke desto mindre finns det en sak som mänskliga, men också kungliga, hjärnor tarvar mer än annat. Kolhydrater! Får hjärnan välja så är det inte svårare än så - allt annat än just kolhydrater går FETBORT.
Och här kan man säga att den moderna mänskliga, men också den mer omoderna kungliga, hjärnan hamnar i ett moment 22 av sällan skådat slag.
För vem vill väl inte hävda att den är en person styrd av vårt enda, och förvisso bättre eller sämre fungerande, tankeorgan?
Vem vill tillstå att den hellre styrs av simpla hormoner till exempel?
Vår kultur har lärt oss att lyssna till förnuftet. Förnuftet finner vi inte i hjärttrakten och ej heller i våra fortplantningsorgan. Det har vi också lärt oss, i alla fall de flesta av oss.
Århundraden av förnuftsmässigt framforskad kunskap har lärt oss att förnuftet härstammar ur - ja, vad då, om inte HJÄRNAN.
Men den mänskliga hjärnan, och dessvärre även den kungliga, har alltsedan industrialismens intåg kidnappats av sockret - födoämnenas Machiavelli. Med den påföljden att hjärnan numera är för upptagen med att hitta kolhydrater för att ägna sig åt något mänskligt evolutionerande.
Homo sapiens sockergris.
Det är så man framledes kommer att beteckna den art som ligger bakom magiska under så som svampen i Örebro, trollet i Årjäng, pizzerian i Grängesberg, Fågelmannen i Arvika, flygplatsen i Sturup och toalettpapperfabriken i Lilla Edet.
Homo sapiens sockergris.
Gone are the golden days of being högst upp i näringskedjan.
Och nu till bekännelsen.
Läs den gärna högt, så som Hans Vilnius skulle ha läst den.
Året var tvåtusenåtta. Det var vår, fast det skulle vara vinter. Fast ändå var det inte vår. Men det var inte vinter, ej heller höst. Men det är föga tröst.
Tiden var urled och Kungen var på glid.
Det var sedan länge inte bara det kungliga sinnet som vägde tungt.
Den kungliga vågen i riket Megalomanienborg hade sedan en tid tillbaka knorrat en hel del under kungens tyngd.
Men sällan har världen skådat en mer viljestark monark.
Det kunde gå nästan en hel dag som hon höll sig till den slanka regimen.
Men denna dag, denna eländigt regniga dag i nådens år tvåtusenåtta - denna dag kunde man se en strid utan motstycke utspela sig på det kungliga slottet i riket Megalomanienborg. Slaget vid Hastings kan tyckas en flugfjärt i rymden jämfört med detta nämligen.
Den ståndaktiga kungen som i flera timmar hade avhållit sig från att följa sin hjärnas bönande om kolhydrater övermannades då hon satt vid sin skrivpulpet i färd med tungt hjärnarbete, av sockerdjävulen själv.
Hin håle sweet tooth.
Kungen kämpade för sitt liv och den rasande besten hade borrat in sina huggtänder i den arma monarkens hals. Dess illvilliga tentakler hade genom öronen trängt djupt in i reptilhjärnan på kungen, och väl därinne var det ingen match.
Efter en blodig kamp såg man kungen likt en robot gå till köket för att där bläddra bland kokböckerna på jakt efter kladdkakereceptet. Man kunde ana sig till att detta recept hade fingrats på både en, två och femhundra gånger. Det hade för övrigt alla de andra böckerna som började på chok- och slutade på -lad också.
Men likt en svan i en hönsgård stod den där - en helt och hållet ofingrad bok. Stephan Rössners Kloka recept. Har jag en sådan bok, tänkte Kungen och kliade sig i det kungliga håret.
Och där har vi den kungliga bekännelsen - Kungen äger böcker som hon inte ens vet om.
Vet skäms!
tisdag 11 mars 2008
Möjliga förklaringsmodeller
Som detta rikes hedersmedborgare numero uno påpekat så kan man mycket väl anta att det en Kung säger sägs med en avsikt. Emellertid kan man inte vara säker. På samma sätt som man aldrig kan vara riktigt säker på något som har med människodjur att skaffa. Låt oss pröva oss fram till möjliga tolkningar av Kungens oförklarliga tungomål.
1. Kungen är av åsikten att det mesta som sägs i medier i allmänhet eller bloggar i synnerhet är galimattias eller nonsens. Kungen lät sig således tala tungor, i syfte att bevisa att det inte spelar någon roll vad man säger. För att man säger något alls räcker för att skapa en reaktion. The medium is the message skulle den store medieforskarguden Marshall MacLuhan ha sagt.
2. Kungen var trött och det var mörkt och därför såg hon inte vad hon skrev.
3. Kungen ville skicka en hälsning till den arma och bespottade schlagerdrottningen Carola. Hon lär ju tala tungomål.
4. Kungen kände sig tom och förvirrad, så förvirrad att språket för dagen försvunnit, likt en gråsparv i Lützens dimma. Kungen trodde att det hon skrev verkligen var helt vanlig svenska.
5. Kungen ville verka intressant. Bli känd som en obskyr mystiker. Eller bara känd, för ingenting. Som Alex Schulman, typ.
6. Kungen hade tråkigt.
7. Kungen var besatt av andar.
8. Kungen talade i själva verket med hästar.
9. Kungen har förlorat förståndet.
10. Kungen har aldrig haft något förstånd.
1. Kungen är av åsikten att det mesta som sägs i medier i allmänhet eller bloggar i synnerhet är galimattias eller nonsens. Kungen lät sig således tala tungor, i syfte att bevisa att det inte spelar någon roll vad man säger. För att man säger något alls räcker för att skapa en reaktion. The medium is the message skulle den store medieforskarguden Marshall MacLuhan ha sagt.
2. Kungen var trött och det var mörkt och därför såg hon inte vad hon skrev.
3. Kungen ville skicka en hälsning till den arma och bespottade schlagerdrottningen Carola. Hon lär ju tala tungomål.
4. Kungen kände sig tom och förvirrad, så förvirrad att språket för dagen försvunnit, likt en gråsparv i Lützens dimma. Kungen trodde att det hon skrev verkligen var helt vanlig svenska.
5. Kungen ville verka intressant. Bli känd som en obskyr mystiker. Eller bara känd, för ingenting. Som Alex Schulman, typ.
6. Kungen hade tråkigt.
7. Kungen var besatt av andar.
8. Kungen talade i själva verket med hästar.
9. Kungen har förlorat förståndet.
10. Kungen har aldrig haft något förstånd.
torsdag 6 mars 2008
Kungen som talar i tungor
Jkldff mdnfm kll jfdwij köö. Löfllörfbn jkfnkf hrekhfjk kdjfhkref nkj. Bjwkd?
- Jkwkfdwlefl!
- Kkjfrelf?
- Vbnwedfwj bedbfwej jkfrfk! Gnmnm, jkdlw! Ssjs.
Aldsköf fdkllef jflkwfiu slkjl jlfjlw. Jjlfkwk jwfj, jhwldjklw. Ghkwjk hjwg ghyj jhdgj gdjyn jkj jhjkjthkk. Hjkw hjjh?
Dhrej jelrfjl jl...
- Jkwkfdwlefl!
- Kkjfrelf?
- Vbnwedfwj bedbfwej jkfrfk! Gnmnm, jkdlw! Ssjs.
Aldsköf fdkllef jflkwfiu slkjl jlfjlw. Jjlfkwk jwfj, jhwldjklw. Ghkwjk hjwg ghyj jhdgj gdjyn jkj jhjkjthkk. Hjkw hjjh?
Dhrej jelrfjl jl...
tisdag 4 mars 2008
Inhyrd klokskap
Idealism och realism
Nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism,
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs, när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllene dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
Gustaf Fröding
*
Nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism,
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs, när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllene dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
Gustaf Fröding
*
måndag 25 februari 2008
Alex Schulman till sjukhus
Efter en intervju på TV4 fick Alex Schulman, en av nonsensgenerationens företrädare, föras till sjukhus för en omedelbar magnetröntgen. Det befarades att hans skalle var tom, eller full om man så vill. Av luft.
Magnetröntgen bekräftade att platsen som borde ha upptagits av en hjärna istället upptogs av en gigantisk blobba av snor. Läkarna stod förstummade, men man spekulerar nu kring möjligheten att detta är ett vanligt förekommande fenomen. Särskilt i vissa kretsar. Dock tror man inte att det är smittsamt.
Men tror - det gör man som bekant i kyrkan.
Doktor
King Kong
Magnetröntgen bekräftade att platsen som borde ha upptagits av en hjärna istället upptogs av en gigantisk blobba av snor. Läkarna stod förstummade, men man spekulerar nu kring möjligheten att detta är ett vanligt förekommande fenomen. Särskilt i vissa kretsar. Dock tror man inte att det är smittsamt.
Men tror - det gör man som bekant i kyrkan.
Doktor
King Kong
torsdag 21 februari 2008
Djupt i den kungliga tankeverksamhetens träskmarker
"Jag kan se tillbaka på ett liv av högst tveksamma beslut. Jag har generat mig, hamnat i prekära situationer och sällan eller aldrig satt hälsan i första rummet."
Mitt livs historia har nu blivit McDonaldsreklam. Nu väntar jag bara på uppföljaren... ljudet av sirener och de vitklädda männen med den konstiga jackan med de långa ärmarna som är avsedd för mig... Men den storyn tänker jag sälja till Burger King. Som det anstår en monark.
Mitt livs historia har nu blivit McDonaldsreklam. Nu väntar jag bara på uppföljaren... ljudet av sirener och de vitklädda männen med den konstiga jackan med de långa ärmarna som är avsedd för mig... Men den storyn tänker jag sälja till Burger King. Som det anstår en monark.
söndag 17 februari 2008
Monarkens kokbok
Konsten att koka ihop ett eget litet kungarike:
Ta en inte obetydlig mängd samhällelig vrede
En rejäl nypa hybris
Ett mer än rågat mått handlingskraft
En inte alltför stor knivsudd ödmjukhet
En ansenlig mängd självtillit
Ett försvarligt mått eskapism
En näst intill stötande självsvåldighet
Och ett allt annat än försumbart mått av uttråknad
Rör ihop allt i en gryta under mässande av orden
”Jag kan styra ett kungarike, jag kan styra ett kungarike, jag kan styra”.. ”Jag är värd en bättre värld, jag är värd en bättre värld, jag är...”… ”Deepak Chopra, Kay Pollak, Mia Törnblom och Doktor Phil kan ta sig i arschlet – mina svar finns inom mig, i skattkammaren i slottet i mitt kungarike som är mitt och ingen annans” ... Och så vidare med mera med mera.
Steg 2:
Skaffa för uppgiften lämplig klädsel. Cochenillröd mantel med hermelinbräm är att rekommendera. Dock bör man för att inte väcka anstöt låta det vara fuskhermelin. Cochenillen är ju löss så de kan gott sätta livhanken till. Löss är för Kungar vad arbetslösa är för moderater.
Gå till frisören och klipp dig i lämplig frisyr. Gustav Vasa hade en tidlös som håller än idag.
Du behöver inte på något vis skaffa dig en gemål av utländsk härkomst med en aldrig sinande brytning. Faktum är att du behöver överhuvudtaget inte alls ha någon gemål. Faktum är att du kommer att representera folkets civilstatus bäst genom att inte ha någon gemål. Dessutom blir det så mycket mer spännande att åka runt på alla kungliga sammankomster om man får nypa prinsar och prinsessor i baken utan att få den sura efterrätten svartsjuka när man väl ligger där hemma i det kungliga gemaket.
Du behöver inte tänka på körkort. En riktigt kung har chaufför.
Börja varje dag med stretching och en ljudlig serenad av Rule Britannia – med ordet Britannia ersatt av ditt eget rikes namn givetvis. Såvida du inte har storslagna planer och asprirerar på att ta över landet Britannia. Storslagna planer skall i varje kungarike vårdas likt kronjuveler och prinsessors dygd. Men det är just därför man ska se till att vara kung, för att slippa tänka på sånt tjafs som dygd.
Känner man sig mer revolutionär och mindre konservativ kan man dra till med den gamla pjäsen Marseljäsen, den börjar så här:
Aux armes, citoyens !
Formez vos bataillons !
Marchons ! marchons !
Qu'un sang impur
Abreuve nos sillons !
Vilken det än blir kom bara ihåg att ta i, för Kung och fosterland! Kungen är du och fosterlandet är luften du andas, tåren du gråter och lunden den gröna. Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill – jorden du tog dig och slottet du krävde.
Lev varje dag som om livet vore gratis. Som om världen är din målarduk och din tanke är din pensel. Så det du vill skörda. Skörda på en lörda. Ta ingen skit. Och ät choklad, så blir du tjock och glad.
Var en kung, och regera mera!
Överkurs:
Skapa en egen flagga, tryck upp den på t-shirtar och kepsar och dela ut i din egen socken. Tryck upp klistermärken och ge dig ut om natten och sätt ett på varje fönster i hela bygden. Skriv din egen nationalsång och lägg ut den på YouTube. Spela in en reklamfilm med slogan "Ett eget kungarike - because you´re worth it!"
Lycka till och kom ihåg - dä ä bar å åk!
*
Ta en inte obetydlig mängd samhällelig vrede
En rejäl nypa hybris
Ett mer än rågat mått handlingskraft
En inte alltför stor knivsudd ödmjukhet
En ansenlig mängd självtillit
Ett försvarligt mått eskapism
En näst intill stötande självsvåldighet
Och ett allt annat än försumbart mått av uttråknad
Rör ihop allt i en gryta under mässande av orden
”Jag kan styra ett kungarike, jag kan styra ett kungarike, jag kan styra”.. ”Jag är värd en bättre värld, jag är värd en bättre värld, jag är...”… ”Deepak Chopra, Kay Pollak, Mia Törnblom och Doktor Phil kan ta sig i arschlet – mina svar finns inom mig, i skattkammaren i slottet i mitt kungarike som är mitt och ingen annans” ... Och så vidare med mera med mera.
Steg 2:
Skaffa för uppgiften lämplig klädsel. Cochenillröd mantel med hermelinbräm är att rekommendera. Dock bör man för att inte väcka anstöt låta det vara fuskhermelin. Cochenillen är ju löss så de kan gott sätta livhanken till. Löss är för Kungar vad arbetslösa är för moderater.
Gå till frisören och klipp dig i lämplig frisyr. Gustav Vasa hade en tidlös som håller än idag.
Du behöver inte på något vis skaffa dig en gemål av utländsk härkomst med en aldrig sinande brytning. Faktum är att du behöver överhuvudtaget inte alls ha någon gemål. Faktum är att du kommer att representera folkets civilstatus bäst genom att inte ha någon gemål. Dessutom blir det så mycket mer spännande att åka runt på alla kungliga sammankomster om man får nypa prinsar och prinsessor i baken utan att få den sura efterrätten svartsjuka när man väl ligger där hemma i det kungliga gemaket.
Du behöver inte tänka på körkort. En riktigt kung har chaufför.
Börja varje dag med stretching och en ljudlig serenad av Rule Britannia – med ordet Britannia ersatt av ditt eget rikes namn givetvis. Såvida du inte har storslagna planer och asprirerar på att ta över landet Britannia. Storslagna planer skall i varje kungarike vårdas likt kronjuveler och prinsessors dygd. Men det är just därför man ska se till att vara kung, för att slippa tänka på sånt tjafs som dygd.
Känner man sig mer revolutionär och mindre konservativ kan man dra till med den gamla pjäsen Marseljäsen, den börjar så här:
Aux armes, citoyens !
Formez vos bataillons !
Marchons ! marchons !
Qu'un sang impur
Abreuve nos sillons !
Vilken det än blir kom bara ihåg att ta i, för Kung och fosterland! Kungen är du och fosterlandet är luften du andas, tåren du gråter och lunden den gröna. Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill – jorden du tog dig och slottet du krävde.
Lev varje dag som om livet vore gratis. Som om världen är din målarduk och din tanke är din pensel. Så det du vill skörda. Skörda på en lörda. Ta ingen skit. Och ät choklad, så blir du tjock och glad.
Var en kung, och regera mera!
Överkurs:
Skapa en egen flagga, tryck upp den på t-shirtar och kepsar och dela ut i din egen socken. Tryck upp klistermärken och ge dig ut om natten och sätt ett på varje fönster i hela bygden. Skriv din egen nationalsång och lägg ut den på YouTube. Spela in en reklamfilm med slogan "Ett eget kungarike - because you´re worth it!"
Lycka till och kom ihåg - dä ä bar å åk!
*
torsdag 14 februari 2008
Dagens Nyheter
Försäkringskassan blev den instans som slog sista spiken i den kista där den slaktade humanismen slängts ner.
Vem kunde ana den stalinistiska handlingskraft som vilade i denna svenska gråa byråkratiska myndighet.
I brist på en verklig religionskritik framhärdar man i diskussioner kring den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Så länge man inte kritiskt vågar analysera och diskutera alla religioners innehåll lär man man inte komma någon vart i frågan.
Sjuktalen sjunker i Sverige och nyheten presenteras som om svenskarna har blivit friskare. Men den enkla ekvationen är att det i själva verket är oligarken Försäkringskassan som avslår alltfler sjukskrivningar. Och om läkare i kraft av sina ämbeten inte längre är betrodda att fatta beslut om sjukskrivning, varför inte avskaffa dem och införa en läkarlös sjukvård.
Vad annat är är sport och schlager. Schlager och sport. Sport och schlager.
Borta är svälten och krigen. Här i Reinfeldts land of make believe.
Vem kunde ana den stalinistiska handlingskraft som vilade i denna svenska gråa byråkratiska myndighet.
I brist på en verklig religionskritik framhärdar man i diskussioner kring den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Så länge man inte kritiskt vågar analysera och diskutera alla religioners innehåll lär man man inte komma någon vart i frågan.
Sjuktalen sjunker i Sverige och nyheten presenteras som om svenskarna har blivit friskare. Men den enkla ekvationen är att det i själva verket är oligarken Försäkringskassan som avslår alltfler sjukskrivningar. Och om läkare i kraft av sina ämbeten inte längre är betrodda att fatta beslut om sjukskrivning, varför inte avskaffa dem och införa en läkarlös sjukvård.
Vad annat är är sport och schlager. Schlager och sport. Sport och schlager.
Borta är svälten och krigen. Här i Reinfeldts land of make believe.
lördag 9 februari 2008
och förresten
Editera... EDITERA!!? Vad är det för jävla fikonspråk som tagit över vårt svenska tungomål!?
Håll för bövelen datanördarna borta från alla former av översättningsarbeten och språkriktighetsövningar!
Inte konstigt att en människa behöver ett eget rike att dra sig undan till och få lite distans till världens idioter...
Håll för bövelen datanördarna borta från alla former av översättningsarbeten och språkriktighetsövningar!
Inte konstigt att en människa behöver ett eget rike att dra sig undan till och få lite distans till världens idioter...
onsdag 30 januari 2008
Lennon-mördaren Plura
Dagens lustmord på en av historiens bästa låtar begicks mitt på blanka förmiddagen av landets gnällpelle nummer ett - Plura, då han entonigt och utan vare sig känsla för ton eller ord framförde John Lennons "Working class hero".
Det usla framförandet fick Fröken Kung att dråsa av den kungliga tronen och ner i det kungliga golvet och där slå sig så förbålt illa i den kungliga knoppen att en kunglig stämning är att vänta för den gnällige Lennon-mördaren Plura. Vet skäms karl!
Det usla framförandet fick Fröken Kung att dråsa av den kungliga tronen och ner i det kungliga golvet och där slå sig så förbålt illa i den kungliga knoppen att en kunglig stämning är att vänta för den gnällige Lennon-mördaren Plura. Vet skäms karl!
lördag 26 januari 2008
Arbeit macht... ?
Något är ruttet i Kungariket Megalomanienborg. Likt Gudrun, stormen alltså, har nutiden svept innanför slottsmurarna, in genom fönstren och vidare in genom Kungens kungliga kroppsöppningar och fortsatt in genom hjärnbarken och in i självaste kungliga cerebrala gemaket. Man kan förstås fråga sig vad detta beror på. Men man kan också välja att bara konstatera att detta måste vara förvirrande för en eskapistisk eremit som vänt världen ryggen.
Men ett som är säkert är, att varje gång Kungen får för sig att spekulera i samtida fenomen går en simultan kittling längs kungarikets medborgares ryggrader. Ingen förstår varför. Men ibland måste man bara acceptera. Gilla läget. Stay inside the box.
Dagens kungliga fundering dröjer sig kvar vid det svenska språket.
Arbete. Smaka på detta lilla ord en stund.
Ett ord en gång fyllt med smaker av slit, bördor, uppoffring, nödvändighet och inte minst samhällelig nytta. Bland de välbeställda som aldrig behövt arbeta var det med självklarhet inte fint att arbeta.
Idag är det emellertid högsta status att arbeta. För idag kallar både rallykartläsare, schlagersångerskor, frimärkssamlare, aktiesparare, snowboardåkare och höjdhoppare sina sysslor för sitt arbete.
Att hoppa över en pinne ska betraktas som samhällsnyttigt. Att sitta i en rallybil i Afrika och läsa en karta likaså. Om man nu väljer den uråldriga betydelsen av ordet arbete vill säga. En betydelse som var samtida med tanken om att det var en ynnest få förunnade att på heltid och med betalning ägna sig åt helt egennyttiga sysslor såsom skidåkning och pinnhoppning. Idag är det att betrakta som arbete, vilket som helst.
Och ordet arbete har därmed blivit en spottloska i ansiktet på alla dem som riskerar sina liv, sliter ut sina kroppar eller stressas till sjukdom i sysselsättningar som må ha en stor samhällsnytta men inget har gemensamt med dagens ord "arbete".
För att inte tala om den devalvering av de arbetslösa som denna nya syn på arbete innebär.
Vive la révolution!
Men ett som är säkert är, att varje gång Kungen får för sig att spekulera i samtida fenomen går en simultan kittling längs kungarikets medborgares ryggrader. Ingen förstår varför. Men ibland måste man bara acceptera. Gilla läget. Stay inside the box.
Dagens kungliga fundering dröjer sig kvar vid det svenska språket.
Arbete. Smaka på detta lilla ord en stund.
Ett ord en gång fyllt med smaker av slit, bördor, uppoffring, nödvändighet och inte minst samhällelig nytta. Bland de välbeställda som aldrig behövt arbeta var det med självklarhet inte fint att arbeta.
Idag är det emellertid högsta status att arbeta. För idag kallar både rallykartläsare, schlagersångerskor, frimärkssamlare, aktiesparare, snowboardåkare och höjdhoppare sina sysslor för sitt arbete.
Att hoppa över en pinne ska betraktas som samhällsnyttigt. Att sitta i en rallybil i Afrika och läsa en karta likaså. Om man nu väljer den uråldriga betydelsen av ordet arbete vill säga. En betydelse som var samtida med tanken om att det var en ynnest få förunnade att på heltid och med betalning ägna sig åt helt egennyttiga sysslor såsom skidåkning och pinnhoppning. Idag är det att betrakta som arbete, vilket som helst.
Och ordet arbete har därmed blivit en spottloska i ansiktet på alla dem som riskerar sina liv, sliter ut sina kroppar eller stressas till sjukdom i sysselsättningar som må ha en stor samhällsnytta men inget har gemensamt med dagens ord "arbete".
För att inte tala om den devalvering av de arbetslösa som denna nya syn på arbete innebär.
Vive la révolution!
tisdag 22 januari 2008
Kungen goes språkfascist
Nu DJEFLAR får det vara nog! Fördumningen av det svenska språket vet inte längre några gränser. Och få är de medier som idag håller sig med språkgranskare, språkvårdare eller ens korrekturläsare. Eller för den delen journalister som är bevandrade i rättstavningens ädla konst. Och felen som de arma journalisterna slipper igenom med blir allt grövre. Man kan inte annat än undra om det möjligen är huvudstadsdialekten som tas för korrekt svenska. För varför skulle folk annars ha svårt att skilja på en och än? På enda och ända? På sett och sätt?
Han var den ända som fick mer en mig och på så sett fick han ju än mer en mig. Kretiner!
Att man inte får börja en mening med och är emellertid en gammal förbrukad sanning, och inte bara kungar ses idag börja meningar med detta en gång så förhatliga och. Däremot kan man se att somliga inte kan skilja på också och och så. Det kan till exempel låta som följer:
- Också ska jag bara tala om en sak för er... Goddag yxskaft.
Språket har många funktioner. En av dessa är att förmedla ett budskap till andra så att de begriper budskapets innebörd till fullo, helst med nyanser och eventuellt garnityr. Det underlättar således om man har koll även på de minsta betydelsebärande delarna av språket - bokstäverna. Kan tyckas är det trams att vara så petig med så pluttigt små saker. Men nog fan är det skillnad på en enda och en ända!
Hur en människa använder språket avslöjar hur hon använder sin tankeapparat, och när människor visar på en total aningslöshet inför sitt språkbruk kan man förmoda att denna aningslöshet präglar även personen ifråga.
Särskrivningar har debatterats till leda men är icke desto mindre också de upphov till en makalös fördumning av vårt språk. Värsta exemplet jag sett hittills är nog: trapp upp gång.
Språket har vi inte enbart för syns skull. Och om vi inte begriper det kan vi lika gärna återgå till grymtanden och apskrik.
Han var den ända som fick mer en mig och på så sett fick han ju än mer en mig. Kretiner!
Att man inte får börja en mening med och är emellertid en gammal förbrukad sanning, och inte bara kungar ses idag börja meningar med detta en gång så förhatliga och. Däremot kan man se att somliga inte kan skilja på också och och så. Det kan till exempel låta som följer:
- Också ska jag bara tala om en sak för er... Goddag yxskaft.
Språket har många funktioner. En av dessa är att förmedla ett budskap till andra så att de begriper budskapets innebörd till fullo, helst med nyanser och eventuellt garnityr. Det underlättar således om man har koll även på de minsta betydelsebärande delarna av språket - bokstäverna. Kan tyckas är det trams att vara så petig med så pluttigt små saker. Men nog fan är det skillnad på en enda och en ända!
Hur en människa använder språket avslöjar hur hon använder sin tankeapparat, och när människor visar på en total aningslöshet inför sitt språkbruk kan man förmoda att denna aningslöshet präglar även personen ifråga.
Särskrivningar har debatterats till leda men är icke desto mindre också de upphov till en makalös fördumning av vårt språk. Värsta exemplet jag sett hittills är nog: trapp upp gång.
Språket har vi inte enbart för syns skull. Och om vi inte begriper det kan vi lika gärna återgå till grymtanden och apskrik.
söndag 20 januari 2008
Kungen bakom flötet
Ur led är tiden. Eller möjligen ur form är Kungen. Eller ur fas är Kungen. Kungen är fasansfull. En fasansfull fasan är vad Kungen är. Och som fasan begriper hon inte ett smack av vad dagens kulturyttringar rör sig om.
Modeblogg. Texter för allmän beskådan skrivna på daglig basis. Om vad man sätter på sig för dagen.
VEM FAN BEHÖVER LÄSA OM VAD ANDRA SÄTTER PÅ SIG??!! Undrar Kungen stilla inför detta obegripliga fenomen som ter sig illavarslande för mänsklighetens fortsatta plats som högst upp i näringskedjan.
Martina Lowden. Allt. För Kungens del blev det Inget. Ett litet pretto-underbarn som fyller kritikernas behov att visa omvärlden att de minsann förstår även subkulturen. Kulturetablissemanget slår knut på sig själv.
Inland empire. David Lynch senaste film. Lika pretentiös som obegriplig. Han kommer aldrig bli en Bergman. Hur mycket han än vill. Efter att ha gått och diskat, ringt och vattnat blommorna stängde Kungen till slut av filmen med orden "jävla prettodynga!".
"Lyckliga människor". Bok av manlig författare som Kungen har glömt namnet på trots att det var så sent som igår hon läste boken. Säger sig skriva om kärlek, men gör det så olidligt tråkigt att man befarar att han aldrig upplevt fenomenet på nära håll. Kungen läste 140 sidor och insåg att det var mer stimulerande att stirra i taket.
Denna regent har som synes helt har tappat greppet om vad det handlar om nuförtiden. Begriper Kungen ingenting längre? Eller finns det inte längre något att begripa? Har kulturen blivit en arena enkom för pretentiöst effektsökeri?
Och kommer det någonsin några nya Hjalmar Söderberg, Selma Lagerlöf, Harry Martinsson och Stig Dagerman?
En smula vilsen och modstulen kryper Fröken Kung ner i sin kungliga tagelbädd och drar det gamla bolstret över sig. Eftersom inga böcker längre falla på dessa kungliga läppar får Kungen vagga sig till sömns genom att räkna fårskallar. De finns det gott om.
Modeblogg. Texter för allmän beskådan skrivna på daglig basis. Om vad man sätter på sig för dagen.
VEM FAN BEHÖVER LÄSA OM VAD ANDRA SÄTTER PÅ SIG??!! Undrar Kungen stilla inför detta obegripliga fenomen som ter sig illavarslande för mänsklighetens fortsatta plats som högst upp i näringskedjan.
Martina Lowden. Allt. För Kungens del blev det Inget. Ett litet pretto-underbarn som fyller kritikernas behov att visa omvärlden att de minsann förstår även subkulturen. Kulturetablissemanget slår knut på sig själv.
Inland empire. David Lynch senaste film. Lika pretentiös som obegriplig. Han kommer aldrig bli en Bergman. Hur mycket han än vill. Efter att ha gått och diskat, ringt och vattnat blommorna stängde Kungen till slut av filmen med orden "jävla prettodynga!".
"Lyckliga människor". Bok av manlig författare som Kungen har glömt namnet på trots att det var så sent som igår hon läste boken. Säger sig skriva om kärlek, men gör det så olidligt tråkigt att man befarar att han aldrig upplevt fenomenet på nära håll. Kungen läste 140 sidor och insåg att det var mer stimulerande att stirra i taket.
Denna regent har som synes helt har tappat greppet om vad det handlar om nuförtiden. Begriper Kungen ingenting längre? Eller finns det inte längre något att begripa? Har kulturen blivit en arena enkom för pretentiöst effektsökeri?
Och kommer det någonsin några nya Hjalmar Söderberg, Selma Lagerlöf, Harry Martinsson och Stig Dagerman?
En smula vilsen och modstulen kryper Fröken Kung ner i sin kungliga tagelbädd och drar det gamla bolstret över sig. Eftersom inga böcker längre falla på dessa kungliga läppar får Kungen vagga sig till sömns genom att räkna fårskallar. De finns det gott om.
Den enfaldiga mångfalden
Ett av vår tids mest upprepade mantran är ordet mångfald. Mångfalden ska verka på många plan: människors rätt till egna kulturyttringar, urval av varor och tjänster och inte minst ska den verka i våra medier. Men man tycks ha missat själva ordets innebörd och förväxlat det med flerfald. Mångfald antyder inte mängd utan variation.
Ett av de starkaste incitamenten för införandet av digital-TV var den mångfald man kunde erbjuda tack vare den nya tekniken. Med de digitala sändningarna var det möjligt att erbjuda så mycket som 500 kanaler. Antalet kanaler satte man således i direkt relation till mångfalden.
Men det räcker att snegla på de kommersiella kanalernas så kallade mångfald för att se att det inte existerar någon korrelation mellan dessa. Mångfalden som erbjuds i dessa är frapperande enfaldig. Förvisso är dessa kanaler fjättrade av kommersiella krafter och tvingas anpassa sitt utbud efter annonsörernas krav. Skräckexemplet finner man i det stora landet i väst, där skapas TV-serier med främsta syfte att lansera produkter. Man har insett att människor blir alltmer immuna mot reklamen och går steget längre för att tränga in i konsumenternas psyken, där köpkraften gömmer sig.
Att utbudet i dessa kanaler blir alltmer likriktat och samkört har väl knappast undgått någon. Amerikanska komediserier trängs med dokusåpor och reality-TV och tävlingsprogram. De flesta av dessa skapas efter så kallade färdiga programformat som säljs mellan olika länder. Detta för att varje land ska kunna tillgodose sitt eget lands publik med det som får den att känna sig ”hemma”. Det gör det desto roligare (läs sorgligare) när man sedan visar samma program fast i de andra ländernas tappningar dessutom. Mångfalden manifesterad med andra ord.
Och frågan man bör ställa sig är: innebär 500 kanaler med ett helt och hållet likriktat utbud en större mångfald än två kanaler med ett innehåll som försöker tillgodose även marginaliserade gruppers intressen och behov?
Public Service är och förblir vår bästa garanti för en säkrad mångfald i etern.
Och hör sen, Cecilia Stegö Chilò!
Ett av de starkaste incitamenten för införandet av digital-TV var den mångfald man kunde erbjuda tack vare den nya tekniken. Med de digitala sändningarna var det möjligt att erbjuda så mycket som 500 kanaler. Antalet kanaler satte man således i direkt relation till mångfalden.
Men det räcker att snegla på de kommersiella kanalernas så kallade mångfald för att se att det inte existerar någon korrelation mellan dessa. Mångfalden som erbjuds i dessa är frapperande enfaldig. Förvisso är dessa kanaler fjättrade av kommersiella krafter och tvingas anpassa sitt utbud efter annonsörernas krav. Skräckexemplet finner man i det stora landet i väst, där skapas TV-serier med främsta syfte att lansera produkter. Man har insett att människor blir alltmer immuna mot reklamen och går steget längre för att tränga in i konsumenternas psyken, där köpkraften gömmer sig.
Att utbudet i dessa kanaler blir alltmer likriktat och samkört har väl knappast undgått någon. Amerikanska komediserier trängs med dokusåpor och reality-TV och tävlingsprogram. De flesta av dessa skapas efter så kallade färdiga programformat som säljs mellan olika länder. Detta för att varje land ska kunna tillgodose sitt eget lands publik med det som får den att känna sig ”hemma”. Det gör det desto roligare (läs sorgligare) när man sedan visar samma program fast i de andra ländernas tappningar dessutom. Mångfalden manifesterad med andra ord.
Och frågan man bör ställa sig är: innebär 500 kanaler med ett helt och hållet likriktat utbud en större mångfald än två kanaler med ett innehåll som försöker tillgodose även marginaliserade gruppers intressen och behov?
Public Service är och förblir vår bästa garanti för en säkrad mångfald i etern.
Och hör sen, Cecilia Stegö Chilò!
tisdag 15 januari 2008
Embryot till en revolution gror i slottets livmoder
Jaha, tänkte Kungen när hon satt vid sitt fönster och blickade ut över sitt kungarike, som för dagen var lika grått som ett östtyskt förortsområde, inget har hänt som förtjänar min speciella uppmärksamhet denna dag. Hm... tänkte Kungen, fast högt. Kanske skulle hon ställa till med fest. Kanske revolution. Frågan var bara vad hon skulle välja att revoltera mot. Det fanns ju så infernaliskt mycket. Så mycket att det blev svårt att välja.
Att böckerna blir fler och fler medan litteraturen är på väg att försvinna, var ju en nesa som var nog så irriterande. Men knappast förtjänade detta sorgliga faktum att bli upphov till revolution. Att tiden är ur led och människan ett hopplöst djur är också det en nesa att uppröras över, men det är knappast nytt och det går knappast att göra något åt det. Att orättvisor och förtryck florerar över hela denna planet där människor vistas skulle dock kunna vara en rimlig och god grund för en revolution. Men var fan ska man börja, tänkte Kungen. Man ska inte gå över ån efter vatten och man ska gräva där man står, men man ska inte gräva så att man själv faller däri. Och man ska låta hon som är utan skuld kasta första stenen, för att man lättare ser grandet i annans öga än bjälken i sitt eget. Men även blinda kungar hittar ett och annat hyss.
Kungen tänkte så det knakade i den kungliga fontanellen. Detta skulle bli året för stordåd. Kungarikets expansion. Kungens renässans. Det var bara att skrida till det kungliga verket. Bara.
Att böckerna blir fler och fler medan litteraturen är på väg att försvinna, var ju en nesa som var nog så irriterande. Men knappast förtjänade detta sorgliga faktum att bli upphov till revolution. Att tiden är ur led och människan ett hopplöst djur är också det en nesa att uppröras över, men det är knappast nytt och det går knappast att göra något åt det. Att orättvisor och förtryck florerar över hela denna planet där människor vistas skulle dock kunna vara en rimlig och god grund för en revolution. Men var fan ska man börja, tänkte Kungen. Man ska inte gå över ån efter vatten och man ska gräva där man står, men man ska inte gräva så att man själv faller däri. Och man ska låta hon som är utan skuld kasta första stenen, för att man lättare ser grandet i annans öga än bjälken i sitt eget. Men även blinda kungar hittar ett och annat hyss.
Kungen tänkte så det knakade i den kungliga fontanellen. Detta skulle bli året för stordåd. Kungarikets expansion. Kungens renässans. Det var bara att skrida till det kungliga verket. Bara.
torsdag 10 januari 2008
Nostradamus förutspår
För att sparka igång det nya året går Kungen av Megalomanienborg ut hårt. Att ta sig i kragen, rycka upp sig ur dyn, lyfta blicken från den egna naveln och skåda sanningen i vitögat kräver sin regent. Att konfrontera kontradiktioner så som att försöka blogga med viss regelbundenhet trots att man föredrar att vara tyst såvida man inte har något att säga - en ståndpunkt som helt klart inte hör hemma i bloggosfären, där man ska se varenda litet och och men och för och att som en ädelsten så sällsynt att den måste visas upp för mänskligheten - kräver också det sin regent.
Alla ord är värda att läsas. Allas ord är värda att läsas. Alla allas ord är värda att läsas. Hela tiden. Överallt.
Och under tiden som människorna satt upptagna med att skriva alla sina ord i alla sina bloggar och läsa ett och annat från någon annans gick jorden under och mänskligheten svalt ihjäl.
"Modeblogg orsaken till Homo sapiens undergång", stod att läsa i rubrikerna på framtidens morgonblaska, Tomorrow Never Comes.
Alla ord är värda att läsas. Allas ord är värda att läsas. Alla allas ord är värda att läsas. Hela tiden. Överallt.
Och under tiden som människorna satt upptagna med att skriva alla sina ord i alla sina bloggar och läsa ett och annat från någon annans gick jorden under och mänskligheten svalt ihjäl.
"Modeblogg orsaken till Homo sapiens undergång", stod att läsa i rubrikerna på framtidens morgonblaska, Tomorrow Never Comes.
tisdag 8 januari 2008
Jakten på den försvunna hybrisen
En sannerligen ovanlig dag på slottet, denna dag, denna dag den åttonde januari i nådens år tvåtusenåtta, denna dag kunde man se den numera någorlunda uppvaknade monarken springa runt de kungliga gemaken och salarna iförd blott den kungliga särken och ropandes "var är min hybris, var är min hybris, var fan har jag lagt den?!!?"
Det hade nämligen slagit den nyss uppvaknade monarken att utan hybris kommer man ingen vart. Utan hybris stannar Sverige. Megalomanienborg också. Och det hade det ju gjort, ganska länge dessutom.
Vem fan behöver livscoacher, självhjälpsböcker, lyckopiller och psykologer, tänkte kungen. Det är hybris man behöver. Varken mer eller mindre.
Nåja... choklad också.
Men ingenstans stod den förlagda hybrisen att finna. Kanske skulle kungen tvingas söka sig utanför slottsmuren. Gå outside the box.
Det hade nämligen slagit den nyss uppvaknade monarken att utan hybris kommer man ingen vart. Utan hybris stannar Sverige. Megalomanienborg också. Och det hade det ju gjort, ganska länge dessutom.
Vem fan behöver livscoacher, självhjälpsböcker, lyckopiller och psykologer, tänkte kungen. Det är hybris man behöver. Varken mer eller mindre.
Nåja... choklad också.
Men ingenstans stod den förlagda hybrisen att finna. Kanske skulle kungen tvingas söka sig utanför slottsmuren. Gå outside the box.
måndag 7 januari 2008
Grått Nytt Hår på er alla människobarn!
Då liken efter sparvarna som fastnat och avlidit i det kungliga gapet rensats ut och sköljts bort med Denivit prima tandsköljning och kungen herself hämtat sig från vad det nu var som var så infernaliskt chockerande kunde ordningen på slottet återgå. Fast vilken ordning förresten? Det fanns ju ingen ordning på detta slott! Inte ens hybrisen gick att hitta längre.
Men det skulle bli andra bullar nu, tänkte kungen. Fast tyst. Detta mitt lilla kungarike som alltför länge dränkts av medeltida mörker och elände som till och med överstigit det brittiskt socialrealistiska, ska få sin renässans. Så sant som det är sagt, tänkte kungen. Fast högt.
I ett slag av akut patriotism och känslorörelse gränsande till en amerikansk politikers ställde sig kungen framför den kungliga spegeln och satte sin högra hand över det kungliga hjärtat. Därpå uttalade hon den kungliga ed som hon en gång svurit. Så som hon nu mindes den.
Jag skall älska choklad och en och annan människa.
Jag skall all rättvisa och sanning styrka, älska och gömma, och all vrångvisa, osanning och orätt nedertrycka.
Jag skall trygg och trogen konung vara för all allmoge så att ingen, fattig eller rik, någorlunda fördärva å liv eller lem, eller ock någorledes deras gods av dem taga utan efter lag och laga dom... Öh...
Jag skall mitt rike styra och råda helt som mig behagar, efter ty som gammal lag och riksens rätt av ålder haver varit.
Jag skall gömma hus och land med årliga ingälder, dess värja efter makt sin, så att intet av detta minskas för den konung efter kommer. Fast å andra sidan får väl den fixa det för sig... Det är ju inte direkt inne med solidaritet nuförtiden menar jag.
Konungen lovade detta med en hand på det kungliga hjärtat och den andra på den franska chokladkartongen.
Och över riket Megalomanienborgs medborgare drog en unison pust av lättnad. Den mörka tiden var över och renässansen stod för dörren.
Men det skulle bli andra bullar nu, tänkte kungen. Fast tyst. Detta mitt lilla kungarike som alltför länge dränkts av medeltida mörker och elände som till och med överstigit det brittiskt socialrealistiska, ska få sin renässans. Så sant som det är sagt, tänkte kungen. Fast högt.
I ett slag av akut patriotism och känslorörelse gränsande till en amerikansk politikers ställde sig kungen framför den kungliga spegeln och satte sin högra hand över det kungliga hjärtat. Därpå uttalade hon den kungliga ed som hon en gång svurit. Så som hon nu mindes den.
Jag skall älska choklad och en och annan människa.
Jag skall all rättvisa och sanning styrka, älska och gömma, och all vrångvisa, osanning och orätt nedertrycka.
Jag skall trygg och trogen konung vara för all allmoge så att ingen, fattig eller rik, någorlunda fördärva å liv eller lem, eller ock någorledes deras gods av dem taga utan efter lag och laga dom... Öh...
Jag skall mitt rike styra och råda helt som mig behagar, efter ty som gammal lag och riksens rätt av ålder haver varit.
Jag skall gömma hus och land med årliga ingälder, dess värja efter makt sin, så att intet av detta minskas för den konung efter kommer. Fast å andra sidan får väl den fixa det för sig... Det är ju inte direkt inne med solidaritet nuförtiden menar jag.
Konungen lovade detta med en hand på det kungliga hjärtat och den andra på den franska chokladkartongen.
Och över riket Megalomanienborgs medborgare drog en unison pust av lättnad. Den mörka tiden var över och renässansen stod för dörren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
