Den enfaldiga mångfalden

Ett av vår tids mest upprepade mantran är ordet mångfald. Mångfalden ska verka på många plan: människors rätt till egna kulturyttringar, urval av varor och tjänster och inte minst ska den verka i våra medier. Men man tycks ha missat själva ordets innebörd och förväxlat det med flerfald. Mångfald antyder inte mängd utan variation.

Ett av de starkaste incitamenten för införandet av digital-TV var den mångfald man kunde erbjuda tack vare den nya tekniken. Med de digitala sändningarna var det möjligt att erbjuda så mycket som 500 kanaler. Antalet kanaler satte man således i direkt relation till mångfalden.

Men det räcker att snegla på de kommersiella kanalernas så kallade mångfald för att se att det inte existerar någon korrelation mellan dessa. Mångfalden som erbjuds i dessa är frapperande enfaldig. Förvisso är dessa kanaler fjättrade av kommersiella krafter och tvingas anpassa sitt utbud efter annonsörernas krav. Skräckexemplet finner man i det stora landet i väst, där skapas TV-serier med främsta syfte att lansera produkter. Man har insett att människor blir alltmer immuna mot reklamen och går steget längre för att tränga in i konsumenternas psyken, där köpkraften gömmer sig.

Att utbudet i dessa kanaler blir alltmer likriktat och samkört har väl knappast undgått någon. Amerikanska komediserier trängs med dokusåpor och reality-TV och tävlingsprogram. De flesta av dessa skapas efter så kallade färdiga programformat som säljs mellan olika länder. Detta för att varje land ska kunna tillgodose sitt eget lands publik med det som får den att känna sig ”hemma”. Det gör det desto roligare (läs sorgligare) när man sedan visar samma program fast i de andra ländernas tappningar dessutom. Mångfalden manifesterad med andra ord.

Och frågan man bör ställa sig är: innebär 500 kanaler med ett helt och hållet likriktat utbud en större mångfald än två kanaler med ett innehåll som försöker tillgodose även marginaliserade gruppers intressen och behov?

Public Service är och förblir vår bästa garanti för en säkrad mångfald i etern.
Och hör sen, Cecilia Stegö Chilò!