En Kung utan CV är som en ko utan miniräknare

En inte alls extraordinär dag satt kungen vid sin skrivpulpet. Från det kungliga huvudet stod två strutar, inte helt olika de stjärngossar pläga pryda sina gosshuvuden med under de Lucia-tåg då de fortfarande är lyckligt omedvetna om livets stundande vedermödor och deprimerande besvikelser. Vid närmare anblick såg man emellertid att de kungliga strutarna var formade av de kungliga bokmärkesänglalockarna. Detta var ett omisskännligt tecken på kunglig tankeverksamhet av det mer intensiva slaget.

Kungen, som är en ovanligt hörsam regent, hade uppmärksammat vissa samhälleliga fenomen som skulle kunna vara kungariket till gagn. Det rörde sig om en CV. Inte bilen, kan tilläggas.

Det rörande usla apanaget som föranlett Kungen själv att ta till orda, kan stundom få Kungen helt ur de kungliga gängorna. Kungen föredrar att vara i gängorna. Och gängor ska inte här läsas som pluralis av gäng. Kungen är nämligen alltför tvivlande och skeptisk för att hänge sig åt föreningsliv.

Nåväl. Vad den kungliga tankeverksamheten kommit fram till denna dag var att apanaget skulle kunna drygas ut med förvärvsarbete. Och arbete ska ju löna sig, det har vi fått lära oss, varför det inte lönar sig att ödsla tid på vilket jäkla gräsrotsförvärvsarbete som helst. För att de där riktigt attraktiva tjänsterna skulle komma ifråga tänkte Kungen använda en i vissa skikt vedertagen metod - CV-kryddning.

Kungen letade upp en gammal brevkurs som hon tagit hos Hermods som kunglig liten glytt. Kursen behandlade ämnet blyertsporträtt av Musse Pigg. En kurs som för övrigt en viss kurskamrat hakat upp sig på. Kungen kontaktade ett amerikanskt universitet av misstänkt suspekt slag och bad dem att transformera kursen till en mer användbar examina. För en inte helt oansenlig summa skulle Hermods brevkurs transformeras till en masters degree i visuell kommunikation med en klangbotten av internationell förståelse av såväl kultur som ekonomi. Och vem som helst kan ju räkna ut att efter detta ligger autostradan av ministerposter och styrelseuppdrag öppen framför de kungliga fötterna.

Det är inte för inte man blir kung med ett eget rike.


Post scriptum

För övrigt vill Kungen säga ett kungligt tack för den värmande omtanke som visats av människor här i bloggosfären. En viss herr Wassen har Kungen dessutom försökt tacka personligen via kommentar på dennes blogg, men den bloggen ville inte veta av den kungliga datorn så det gick kungligt åt helvete. Kungen är, kan jag dock meddela, synnerligen rörd över den uppriktiga omtanke som visats av dessa rikets besökare.

Något är ruttet i Kungariket Megalomanienborg!

Högt ärade medborgare uti och utanför mitt förblånade lilla rike! Kanske tror ni att jag varit på semester till Galapagosöarna eller Jungfruöarna eller Vilka Jäkla Exotiska Och Långt Bort Liggande Öar Som Helst. Men icke! Apanaget i detta rike är så uselt att min semester blev en fotvandring till Säffle med en varmkorv på torget som kulinarisk höjdpunkt. Prinskorv.

De kungliga kragstövlarna var utslitna i höjd med Ullared och där erbjöds blott gula plastsandaler som såg ut att vara formgjutna efter Kalle Ankas fötter. Då jag hellre skulle dö än ses levande i dessa fick jag således traska vidare utan skodon ända tills en bonde utanför Varberg förbarmade sig över mig och skänkte ett par Tretorn gummistövlar i storlek 47.

Jag vandrade meter efter meter, mil efter mil i stekande hetta, hällande regn och drivande dimma - funderandes över vad som gått snett i kungariket när apanaget inte ens räckte till buss.

Hur får Calle och alla de andra in sina pengar, tänkte jag. Men hur än jag tänkte så kom jag inte på det. Även en kung kan ha störningar i hjärnans mer betydande synapsbanor. Galapagosöarna, tänkte jag. Jungfruöarna, Ungkarlsöarna, Väderöarna - alla lika skimrande hägringar för den som vandrat 460 kilometer varav fyra femtedelar i för stora gummistövlar, utan en enda ö i sikte. Så i Åmål lånade jag en mobil och ringde till kungen, den andre alltså, men han hade inte en aning om hur hans apanage nådde hans konto och tyckte jag skulle ringa statsministern. Så jag ringde till statsministern och frågade var man ska vända sig om man behöver lite apanage. Nu kommer jobben, svarade han. Jag frågade vad han egentligen tjänade. Nu kommer jobben, svarade han. Jag frågade om han kunde låna ut ett par hundralappar till buss. Nu kommer jobben, svarade han. Goddag yxskaft sa jag. Nu kommer jobben, sa han.

Så nej, gott folk - kungen har inte gått i väggen. Hon går däremot alltsomoftast i taket. Men av helt andra orsaker. Ej heller har hon gått i graven. En kung går inte i graven, en kung går till historien.