När goda råd är dyra - ring en Livscoach

Det var en dag. Helt säkert var det en dag. Inte en natt således. Ej heller annalkande gryning eller flyende skymning. Det var dagen då Kungen skulle lindra den arme von Weltschmerz plågor. För i det här riket var det ju nu så att det var sämre ställt med livläkaren själv än med dennes patient.

Von Weltschmerz var en obotlig cyniker på gränsen till misantrop och alltsomoftast tedde sig omvärlden outhärdligt infam, infantil och futtig. Denna outhärdlighet skulle givetvis ha kunnat driva den arme livmedicusen till flaskan eller annan eskapistisk stimulantia. Men så icke! Likt en Linné hade von Weltschmerz föresatt sig att kartlägga människans rika flora i själens mörkaste träskmarker.

Emellertid fann Kungen det stundom svårt att uthärda den arme livmedicusens svårmod, på vilket inte ens den ljuvligaste choklad tycktes bita. Och som den kloka regent hon var visste hon att choklad minsann bet på det mesta. Kungen skred således denna dag till handling och ringde en livscoach. För vem kan vara bättre skaffad att veta hur livet ska levas än en livscoach.

- Hallå? sa Kungen. Är det livscoachen?
- Hallojsan! Kan jag hjälpa till med något? sa livscoachen.
- Det återstår att se. Men låt oss hoppas.
- Vad tycker DU att problemet är?
- Ja, nu är det ju så att det är en kär vän som har problemet, sa Kungen.
- Det är heeelt okej om du vill välja att säga att det är en vän. Du vet helt bäst helt själv, helt enkelt.
- Min vän hemfaller emellanåt åt den djupaste dysterhet och har svårt att se meningen med tillvaron.
- Men veeet du vad! Då tycker jag att du ska säga till din vän, som ju vi vet är en omskrivning för dig själv, eller hur?- att titta in i spegeln och säg: JAG DUGER PRECIS SOM JAG ÄR.
- Hm, svarade Kungen. Men det är nog så att en del saker fattas min gode vän.
- Men då är det bara för din vän att säga: NU SLÄPPER JAG DE HÄR NEGATIVA TANKARNA. Och sedan upprepa: jag duger precis som jag är!
- Men den här vännen lider av alla de sju dödssynderna.
- Men då tycker jag att du ska säga att han, eller hon kanske du vill se det som, säger till sig själv femton gånger varje dag att "jag duger precis som jag är".
- Finns det verkligen inget man kan göra för att lindra hans plåga?
- Det är bara att säga att nu släpper jag allt som plågar mig. Och sedan upprepa "jag duger preciiiis som jag är"!
- Och detta skulle hjälpa mot livsleda, ångest och allmänt svårmod, menar ni?
- Det hjälper mot allt! Din vän måste bara få lite självkänsla.
- Min vän har den bästa självkänsla jag någonsin skådat. Jag befarar att det är just ur detta faktum problemet är sprunget, sa Kungen och kliade sig bekymrat i det kungliga barret.
- Men då har nog din vän inte läst rätt böcker om det. Vi som har fått självkänsla vet vad det är. Och jag vet att man får det genom att säga att jag duger preciiiis som jag är.
- Men om jag berättar, i allra största förtroende förstås, att min vän är en sadistisk, cynisk och gemen människa som helst vill göra livet till ett helvete för andra, ljög Kungen.
- Då ska du säga till din vän att det är bara att säga till sig själv att nu släpper jag allt det och börjar säga "JAG DUGER PRECIIIS SOM JAG ÄR!

Kungen drog en djup suck och la på den kungliga luren. Förbryllad men inte förvånad.