Det var en dag. Helt säkert var det en dag. Inte en natt således. Ej heller annalkande gryning eller flyende skymning. Det var dagen då Kungen skulle lindra den arme von Weltschmerz plågor. För i det här riket var det ju nu så att det var sämre ställt med livläkaren själv än med dennes patient.
Von Weltschmerz var en obotlig cyniker på gränsen till misantrop och alltsomoftast tedde sig omvärlden outhärdligt infam, infantil och futtig. Denna outhärdlighet skulle givetvis ha kunnat driva den arme livmedicusen till flaskan eller annan eskapistisk stimulantia. Men så icke! Likt en Linné hade von Weltschmerz föresatt sig att kartlägga människans rika flora i själens mörkaste träskmarker.
Emellertid fann Kungen det stundom svårt att uthärda den arme livmedicusens svårmod, på vilket inte ens den ljuvligaste choklad tycktes bita. Och som den kloka regent hon var visste hon att choklad minsann bet på det mesta. Kungen skred således denna dag till handling och ringde en livscoach. För vem kan vara bättre skaffad att veta hur livet ska levas än en livscoach.
- Hallå? sa Kungen. Är det livscoachen?
- Hallojsan! Kan jag hjälpa till med något? sa livscoachen.
- Det återstår att se. Men låt oss hoppas.
- Vad tycker DU att problemet är?
- Ja, nu är det ju så att det är en kär vän som har problemet, sa Kungen.
- Det är heeelt okej om du vill välja att säga att det är en vän. Du vet helt bäst helt själv, helt enkelt.
- Min vän hemfaller emellanåt åt den djupaste dysterhet och har svårt att se meningen med tillvaron.
- Men veeet du vad! Då tycker jag att du ska säga till din vän, som ju vi vet är en omskrivning för dig själv, eller hur?- att titta in i spegeln och säg: JAG DUGER PRECIS SOM JAG ÄR.
- Hm, svarade Kungen. Men det är nog så att en del saker fattas min gode vän.
- Men då är det bara för din vän att säga: NU SLÄPPER JAG DE HÄR NEGATIVA TANKARNA. Och sedan upprepa: jag duger precis som jag är!
- Men den här vännen lider av alla de sju dödssynderna.
- Men då tycker jag att du ska säga att han, eller hon kanske du vill se det som, säger till sig själv femton gånger varje dag att "jag duger precis som jag är".
- Finns det verkligen inget man kan göra för att lindra hans plåga?
- Det är bara att säga att nu släpper jag allt som plågar mig. Och sedan upprepa "jag duger preciiiis som jag är"!
- Och detta skulle hjälpa mot livsleda, ångest och allmänt svårmod, menar ni?
- Det hjälper mot allt! Din vän måste bara få lite självkänsla.
- Min vän har den bästa självkänsla jag någonsin skådat. Jag befarar att det är just ur detta faktum problemet är sprunget, sa Kungen och kliade sig bekymrat i det kungliga barret.
- Men då har nog din vän inte läst rätt böcker om det. Vi som har fått självkänsla vet vad det är. Och jag vet att man får det genom att säga att jag duger preciiiis som jag är.
- Men om jag berättar, i allra största förtroende förstås, att min vän är en sadistisk, cynisk och gemen människa som helst vill göra livet till ett helvete för andra, ljög Kungen.
- Då ska du säga till din vän att det är bara att säga till sig själv att nu släpper jag allt det och börjar säga "JAG DUGER PRECIIIS SOM JAG ÄR!
Kungen drog en djup suck och la på den kungliga luren. Förbryllad men inte förvånad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej Kungen !
Nu var det länge sedan jag var inne och läste några bloggar. Att jag inte läst några andra må ju vara, men en ursäkt för att jag ej varit in på ers majestäts blogg är nog på sin plats. FÖRLÅT !
Jag har ej ens varit in på min egen på flera veckor, jag vet inte riktigt varför ? Kan ju alltid skylla på tidsbrist, men vem tror på sånt ?
Roligt att se att ers Majestät inte har abdikerat i alla fall.
Ha en bra dag och hoppas livmedicusen repar mod och att ers majestät inte får en saltad räkning från livscoachen.
Ers Majestät !
Jag har just deltagit i en enkel tävling på en blogg. Man skulle gissa på fem bilder på slott, pastorala idyller, gator och vallgravar. De var så vackra att jag hänförde alla till Megalomanienborg. Jag har visserligen aldrig besökt ers Majestäts rike, men bilderna var så vackra att jag tog för givet att de var tagna i ert rike.
Får se om svaren berättigar mej till det pris som var utlovat för rätta svar ;-).
MVH Beå
Att anlita en livscaoch medför onekligen att råden blir dyra - huruvida de blir goda är en fullständigt fristående fråga...
Måhända är det så att den fråga man först bör få svar på just den om rådens kvalitet så att man vet om man ska lyssna till dem eller ej...
Låt oss helt enkelt hoppas att fröken har en kunglig förmåga att skilja mellan det goda och det dåliga rådet - då blir dessutom livscoachen mindre väsentlig då de flesta råd redan går att finna i omgivningen utan extra kostnad, bara man lär sig att identifiera dem.
Godafton Ers Majest�t !
Nu har det varit stiltje p� din blogg �ver en m�nad igen ? F�rst�r Du inte att vi som vistas utanf�r ditt rikes murar blir oroliga.
Du kunde v�l �tminstone starta n�gra krig, som kungar alltid brukat g�ra.
Nä nu Dj-ar !
bara för att man är kung (och fröken till på köpet) berättigar väl inte till att man får helt självsvåldigt missköta sitt skrivna ord på detta sätt.
Ursäkta det vanvördiga tilltalet, ers Majestät, men jag blir så upprörd när en av de fåtaliga roliga och positiva skribenterna bara slutar att underhålla sin blogg.
Dom humorlösa gnällspikarna skriver så tangenterna glöder, men ers Majestät bara sitter på sin tron och dåsar ?
Om ers Majestät gått in i "bloggväggen", eller någon annan vägg,och inte orkar blogga för tillfället ber jag om ursäkt för min rubrik, och hoppas att ers Majestät kommer åter till sunda vätskor inom en icke alltför avlägsen framtid.
Till dess: Ha det så bra som möjligt i din situation ! Wassen
Hå, hå, jaja !
När en kung har satt sig att sura tycks inget hjälpa för att få fart på monarken, inte ens en rejäl utskällning.
Nu flyttar jag snart till ett annat kungarike.
See ouy later, alligator !
lart mycket
Skicka en kommentar