En Kung utan CV är som en ko utan miniräknare

En inte alls extraordinär dag satt kungen vid sin skrivpulpet. Från det kungliga huvudet stod två strutar, inte helt olika de stjärngossar pläga pryda sina gosshuvuden med under de Lucia-tåg då de fortfarande är lyckligt omedvetna om livets stundande vedermödor och deprimerande besvikelser. Vid närmare anblick såg man emellertid att de kungliga strutarna var formade av de kungliga bokmärkesänglalockarna. Detta var ett omisskännligt tecken på kunglig tankeverksamhet av det mer intensiva slaget.

Kungen, som är en ovanligt hörsam regent, hade uppmärksammat vissa samhälleliga fenomen som skulle kunna vara kungariket till gagn. Det rörde sig om en CV. Inte bilen, kan tilläggas.

Det rörande usla apanaget som föranlett Kungen själv att ta till orda, kan stundom få Kungen helt ur de kungliga gängorna. Kungen föredrar att vara i gängorna. Och gängor ska inte här läsas som pluralis av gäng. Kungen är nämligen alltför tvivlande och skeptisk för att hänge sig åt föreningsliv.

Nåväl. Vad den kungliga tankeverksamheten kommit fram till denna dag var att apanaget skulle kunna drygas ut med förvärvsarbete. Och arbete ska ju löna sig, det har vi fått lära oss, varför det inte lönar sig att ödsla tid på vilket jäkla gräsrotsförvärvsarbete som helst. För att de där riktigt attraktiva tjänsterna skulle komma ifråga tänkte Kungen använda en i vissa skikt vedertagen metod - CV-kryddning.

Kungen letade upp en gammal brevkurs som hon tagit hos Hermods som kunglig liten glytt. Kursen behandlade ämnet blyertsporträtt av Musse Pigg. En kurs som för övrigt en viss kurskamrat hakat upp sig på. Kungen kontaktade ett amerikanskt universitet av misstänkt suspekt slag och bad dem att transformera kursen till en mer användbar examina. För en inte helt oansenlig summa skulle Hermods brevkurs transformeras till en masters degree i visuell kommunikation med en klangbotten av internationell förståelse av såväl kultur som ekonomi. Och vem som helst kan ju räkna ut att efter detta ligger autostradan av ministerposter och styrelseuppdrag öppen framför de kungliga fötterna.

Det är inte för inte man blir kung med ett eget rike.


Post scriptum

För övrigt vill Kungen säga ett kungligt tack för den värmande omtanke som visats av människor här i bloggosfären. En viss herr Wassen har Kungen dessutom försökt tacka personligen via kommentar på dennes blogg, men den bloggen ville inte veta av den kungliga datorn så det gick kungligt åt helvete. Kungen är, kan jag dock meddela, synnerligen rörd över den uppriktiga omtanke som visats av dessa rikets besökare.