Livläkarens diagnos

Av hovets besökare har funderingar rests kring orsaken till kungens tystnad. Och kungen som smickras innerligt av denna oro känner sig, tack vare en inte obetydlig men förhoppningsvis övergående sinnesslöhet, manad att via ombud lätta sitt kungliga hjärta.

Då kungen sedan en tid tvingats ut i förvärvsarbete, av det slaget som ligger långt från det som kungen anser sig kapabel att utföra och som dessvärre inte inbringar mer än en pruttondel av det kungen skulle önska, har kungen hamnat i en slags intellektuell dvala.

Fjärran tycks de dagar då kungen kunde sitta dagarna i ända bakom sin skrivpulpet eller under en kungscissus i trädgården och vända och vrida på livets möjligheter och omöjligheter. Kungen tycks nu ha drabbats av det som så många drabbas av då de för att få ihop till livets torftiga nödtorft tvingas in i sysselsättningar som de inte finner vare sig stimulerande eller särskilt inkomstbringande.

De existentiella dubier som kungen tampats med har gjort att hon haft svårt att finna ett syfte med sin existens. Statsvetare skulle kanske hävda att denna regent inte är skickad att styra ett eget rike. Men kungen å sin sida är så skickad att hon skulle ge blanka fan i det. I egenskap av kungens livläkare skulle jag å min sida kunna hävda att just det att ge blanka fan i vissa saker kan tänkas leda till ett eskalerande tillstånd av spleen. Att finna sig i tingens ordning innebär trots allt att man slipper ifrån en viss mängd vånda. Kanske kommer också denna insikt att en dag trilla ner i den kungliga skallen, men det lär då sannolikt vara för sent.

Kulturforskarna skulle emellertid jubla om de i nuläget fick tillträde till den kungliga tankeverksamheten, då denna tydligt visar på det förgörande i att beröva människor - men även kungar - sin kreativitet. Psykologer skulle å sin sida kunna hävda att ångest blott är baksidan av kreativitetens mynt och att dessa lever i symbios med varandra. PR-människor skulle förstås å sin sida kunna hävda att kungens relativa tystnad blott är ett PR-trick. Gud fader som lever i himlen skulle kanske å sin sida tvingas erkänna att han emellanåt skapar en och annan individ där både en och två saker saknas.

Men jag själv kan inte annant än att ställa diagnosen: mer eller mindre svårartad form av spleen. Och som vid alla dessa fall kan man bara hoppas att den håglöshet som kännetecknar detta tillstånd ger med sig då kungen ställs inför rätt retning. Att inte reagera på omgivningens retningar retar nämligen kungen innerligt.


Kunglig Livmedicus

E. Von Weltschmerz