Kungen goes språkfascist

Nu DJEFLAR får det vara nog! Fördumningen av det svenska språket vet inte längre några gränser. Och få är de medier som idag håller sig med språkgranskare, språkvårdare eller ens korrekturläsare. Eller för den delen journalister som är bevandrade i rättstavningens ädla konst. Och felen som de arma journalisterna slipper igenom med blir allt grövre. Man kan inte annat än undra om det möjligen är huvudstadsdialekten som tas för korrekt svenska. För varför skulle folk annars ha svårt att skilja på en och än? På enda och ända? På sett och sätt?

Han var den ända som fick mer en mig och på så sett fick han ju än mer en mig. Kretiner!


Att man inte får börja en mening med och är emellertid en gammal förbrukad sanning, och inte bara kungar ses idag börja meningar med detta en gång så förhatliga och. Däremot kan man se att somliga inte kan skilja på också och och så. Det kan till exempel låta som följer:

- Också ska jag bara tala om en sak för er... Goddag yxskaft.


Språket har många funktioner. En av dessa är att förmedla ett budskap till andra så att de begriper budskapets innebörd till fullo, helst med nyanser och eventuellt garnityr. Det underlättar således om man har koll även på de minsta betydelsebärande delarna av språket - bokstäverna. Kan tyckas är det trams att vara så petig med så pluttigt små saker. Men nog fan är det skillnad på en enda och en ända!

Hur en människa använder språket avslöjar hur hon använder sin tankeapparat, och när människor visar på en total aningslöshet inför sitt språkbruk kan man förmoda att denna aningslöshet präglar även personen ifråga.

Särskrivningar har debatterats till leda men är icke desto mindre också de upphov till en makalös fördumning av vårt språk. Värsta exemplet jag sett hittills är nog: trapp upp gång.

Språket har vi inte enbart för syns skull. Och om vi inte begriper det kan vi lika gärna återgå till grymtanden och apskrik.