Det var slutet på en dag som på intet sätt stod ut från alla andra dagar i Kungens förvärvsarbetande liv. Gå upp gå till jobbet, jobba jobba, äta lunch, samma sak händer imorgon - orden ur sången som de forna ungdomsidolerna för decennier sedan så vackert sjöng ekade i den kungliga skallen. Det kan tyckas skamligt att en Kung ska behöva befatta sig med kroppsarbete. Och dessutom sköta ruljangsen av ett helt kungarike.
Ur led är tiden. Och otack är den armes lön.
Annat var det förr. Då kunde en Kung i lugn och ro få sitta på sin tron och tänka på forna och framtida stordåd och vifta bort dammet från sina cochenillröda axlar.
Annat var det förr. Då fanns det pigor och tjänare. Fast det gör det ju förresten nu med, tänkte Kungen i ett plötsligt infall av samtidsmedvetenhet. Dessutom får man göra skattevadrag för dem.
-Hm..., tänkte Kungen, fast högt. Det börjar onekligen likna förr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Ers Majestät !
Trevligt att se att Ers kungliga Höghet tagit sig ur sin nedstämdhet och börjat blogga igen som i fornstora dar. Är det månne herr livmedicus E. von Weltschmerz omvårdnad eller är det de utpressade chokladpralinerna som gjort underverk ?
Ha en fortsatt bra tid i sommargrönskan !
Skicka en kommentar