Författaren

En mer eller mindre vanlig dag på slottet skulle Kungen liva upp tillvaron som stundom kunde bli kungligt enahanda. Jag tror jag ska skriva en bok, tänkte Kungen. Det är inte så förbannat noga vad den handlar om, tänkte hon också. Kungen vände och vred på sina tankar en stund. Lät de kungliga fingrarna snurra runt i de blonda bokmärkesänglalockarna en stund. Lät smaka på titlar en stund.


Men det finns ju redan så förbaskat många böcker, tänkte Kungen. Ska man synas i bruset får man väl använda lite knep, tänkte Kungen. Kändisar går alltid hem, tänkte kungen. Då får man en gratis biljett till rampljuset, tänkte Kungen.
Författaren! Den ska heta författaren, tänkte kungen och började.

Det var en gång en ung man som skrev böcker. Den unge mannen var till utseendet anemisk, såg nervklen ut och hade en flackande blick och händer som man inte behövde känna för att förstå att de dröp av handsvett. Nervös handsvett. Den unge författaren siktade på en karriär som författare - han var ödesbestämd att bli det, så mycket visste han. Men det var bara ett hinder. Han hette Gustavsson. Och hur långt kommer man på det namnet, tänkte den unge mannen. Nej, han fick nog lov att fixa ett namn som lät litterärt. Något som skulle platsa i framtidens kanon. Något som folk kom ihåg. Något som fick människor att fundera på hans urspung och därmed omge honom av en viss mystik. Han tänkte och tänkte.

Ahndoril tänkte han till slut, det låter lagomt mystiskt! Låt vara att det konnoterar huvudvärkstabletter eller medel för tarmproblem. Saken var biff. Och nu kunde karriären ta fart. Han skrev och skrev, men blev trots sitt namn inte känd för den stora massan. Och det är ju den stora massan som ger den stora kosingen. En fru behövdes, en med ett lika exotiskt klingande namn. Den unge författaren fann sin gemål och också den saken var biff. Det började likna biff stroganoff, det var bara gästerna som fattades.

Då kom den bleke och nervöst stirrande unge författaren på hur han minsann skulle penetrera den stora massan. Han skulle dra till med det enda som räknas i våra dagar - kändisfaktorn. Jag skriver om vår store gud, tänkte han, det kommer öppna grindarna till autostradan som leder rakt in i mediagapet - till de heliga TV-sofforna och smaskiga löpsedlarna.
Regissören. Den ska heta regissören tänkte han.

Kungen kände sig mycket nöjd över sin häpnadsväckande kreativitet. Tänk att människor kan komma på såna snilledrag, tänkte Kungen. Men jag måste kanske byta namn förstås. Fröken Kung är lite för vanligt för att slå i hyllorna. Kungen tänkte en stund. Och en stund till. Anna Alvedon. Therése Treo. Belinda Bamyl. Molly Molipect. Lisa Litium. Viveka Viagra. Viveka Viagra fick det bli! Det lät lagomt potent, tänkte Kungen och tog en chokladpralin som belöning för sitt stordåd.