Råd uppifrån

Och på den åttonde dagen nedsteg Gud till människorna. Åtminstone en av dem. Kan tänkas för att ingjuta något av den gudomliga inspirationen i konungen. Kan tänkas för något helt annat. För även en konung kan stå rådvill inför livets labyrinter och då finna sig nödgad att ta råd uppifrån.
Se bara, och notera särskilt lättheten och lekfullheten med vilken vår konung tar sig an de verkligt svåra frågorna.


Gud: Får jag be om största möjliga tyssssstnad.

Fröken Kung: Sjäääälvklart, kära du! Ber du riktigt snällt så! Jag kan minsann tiga som muren. Inte ett ord ska komma över dessa kungliga läppar! Det har du mitt ord på. Och en konungs ord är inte ett ord vilket som helst!

Gud: Schjjjjj….jag ber, Fröken

Fröken Kung: Ja, jag säger inte ett ord, så har jag inget sagt! Jag tiger som muren, den kinesiska. Att tala är silver men tiga är guld. Och tääääänk så mycket guld jag har i min skattkista du! Det har jag tigit mig till du! Minsann.

Gud: T Y S T N A D – om jag får be!

Fröken Kung: Är det nån som kan hålla tand för tunga så är det banne mig jag! Se bara, man sätter tanden framför tungan och biter ihop bestämt och med kraft.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJJ!!!!!!!! Fan också... Man ska inte ha tungan emellan. Där höll jag minsann på att bita av de ädlare delarna av det kungliga talorganet. Det kunde ju ha slutat riktigt illa hörrödu lilla gubben. Kan du blåsa lite tror du?

Gud: Jisses…

Fröken Kung: Nåväl, inte ett ord som sagt, kommer över dessa läppar. Inte ett ord sa jag! Jag säger ingenting. Du kommer inte att höra ett ord från mig. Jag lovar och svär på den helige ande.
* Fröken Kung brister ut i en lyrisk sång som dånar över hela kungariket: Tystare kan ingen vara än guds lilla kungaskara, stjärnan ej på himlafästet kungen ej i trygga nästet.*

Gud: TYST MÄNNISKA!!!!

Fröken Kung: VA?! Vad säger du din gamle skäggök!? Kallar du mig människa? Jag är ju för bövelen K U N G!!!! Försvinn ur mitt kungarike din övervintrade hippie! Och raka av dig det där skägget när du kommer hem, så man hör vad du säger människa! Och det är inte särskilt snyggt vill jag bara tala om, även om det passar till den där särken förstås. Hm… phöö! … Komma här och tro att man kan bete sig hur som helst. Inget är sig likt längre. Folk saknar hyfs. Respekt. Och nu menar jag inte den sortens respekt som hänger i ett guldhalsband som ser ut att ha varit ankarkätting på någon överklasskärings lyxjakt. Verklig respekt verkar ha runnit ut ur folks beteenden. Men vem ska man fråga, när man inte får de svar man vill ha? Det slutar alltid med samma sak – ska man få något gjort ordentligt så får man göra det själv!

Det gud borde ha gjort annorlunda är att istället be Fröken Kung att tala, eller ännu hellre – kräva det. Per automatik slås den kungliga motvillighetsbromsen på vid alla former av påbud och befallningar och kungen vägrar på sitt konungsliga vis att utföra vad det än månde vara. Ryktet säger att konungen till och med vägrat äta choklad då Werner Wögeli (i salig åminnelse) på en galen galamiddag lär ska ha tvingat kungen att smaka på en nyimporterad fransk årgångschoklad.
Man kan tycka att gud, om han nu är upphov till alltings skapelse borde ha vetat detta. Men vad vet jag. Jag är blott en ödmjuk citron. Förlåt, jag menar ciceron.